Missionären

Jag har så svårt för dörrknackare som vill tala om för mig vad jag ska tycka. Sen spelar det mindre roll om de vill att jag ska joina scientologerna eller bli stödmedlem i Örtofta skytteklubb.
Men det är ju klassiskt att komma på lite för sent vad man skulle svarat, hur man skulle nekat eller argumenterat. Nu skriver vi den 5 mars 2008 och jag har lyckats med tajmingen!
Jag såg dem en stund i förväg. Mörkermännen med sina pamflettfyllda portföljer. De färdades som brukligt i grupp, till fots och med ett minderårigt gossebarn i släptåg. En barnmaskot med oskyldig blick som är den som får stå längst fram och ringa på dörren. Med örat mot kavajaxeln ler de och erbjuder mig en plats i solskenet hos herrn med taggtråd runt pannan.
Jag behövde inte tacka nej för i samma ögonblick tonade "What kind of girl?" ut och Zappa klämde vältajmat i med "Jesus thinks you're a jerk". Helt otroligt.
("No abortion, no-siree!"
"Life's too precious can't you see"
What's that hanging from the neighbor's tree?
Why it looks like colored folks to me –
would THEY do THAT ... seriously?)